Annandag påsk
Idag känns allt bara skit. Detta är en såndär dag som man funder på vad som är livets mening. Så därför tänkte jag berätta vad jag tänker, tycker och känner;
Man föds, lever i cirka 80 år och sen grävs man ner eller eldas. Men vad är dom där 80 åren bra för? En del tror att man ska finna Gud så att man får evigt liv i himelen, andra tror att man bara lever och sen försvinner och det enda som finns kvar är minnen, somliga tror att man återföds som något nytt och själv vet jag inte alls vad jag tror.
Jag har trott väldigt star på Gud, som starkast var det på Nyårs lägret 04-05 och nån månad efter det men nu är den helt eller otminstånde till 80% helt borta. Varför? det vet jag inte men jag kan likna det med att man åker bil. Man åker och åker till slut så åker man bara runt runt, man kommer inte till någon ny plats man ser samma sak hela tiden så att de blir lika spännande att åka bussen till och från skolan varje morgon och eftermiddag... de kommer inget nytt. Jag är bara en av många som har råkat ut för de... man har förlorat tron därför att man inte kommer någon vart.
Så känns de me mitt liv just nu... det kommer ingen vart... de går kasst i skolan, jag har hittat en tjej jag gillar men vågar inte ta nästa steg för att jag inte vågar och vill inte riskera att göra bort mig... för jag vet ju inte om hon tycker och tänker om mig.
Men de är inte erat fel att de är så här (ni som läser detta...) det är mitt... och andledningen till att jag skriver det här på min blogg är att jag inte vet vem jag ska snacka med.
Tack för att ni tar er tid att läsa denna... om ni nu orkar läsa detta skräp.
Man föds, lever i cirka 80 år och sen grävs man ner eller eldas. Men vad är dom där 80 åren bra för? En del tror att man ska finna Gud så att man får evigt liv i himelen, andra tror att man bara lever och sen försvinner och det enda som finns kvar är minnen, somliga tror att man återföds som något nytt och själv vet jag inte alls vad jag tror.
Jag har trott väldigt star på Gud, som starkast var det på Nyårs lägret 04-05 och nån månad efter det men nu är den helt eller otminstånde till 80% helt borta. Varför? det vet jag inte men jag kan likna det med att man åker bil. Man åker och åker till slut så åker man bara runt runt, man kommer inte till någon ny plats man ser samma sak hela tiden så att de blir lika spännande att åka bussen till och från skolan varje morgon och eftermiddag... de kommer inget nytt. Jag är bara en av många som har råkat ut för de... man har förlorat tron därför att man inte kommer någon vart.
Så känns de me mitt liv just nu... det kommer ingen vart... de går kasst i skolan, jag har hittat en tjej jag gillar men vågar inte ta nästa steg för att jag inte vågar och vill inte riskera att göra bort mig... för jag vet ju inte om hon tycker och tänker om mig.
Men de är inte erat fel att de är så här (ni som läser detta...) det är mitt... och andledningen till att jag skriver det här på min blogg är att jag inte vet vem jag ska snacka med.
Tack för att ni tar er tid att läsa denna... om ni nu orkar läsa detta skräp.
Kommentarer
Trackback