---

Den senaste tiden har Sverige fått vad de har velat ha i flera år. En riktig vinter. En vinter där barnen har fått vara ute dagarna i ända och leka i snön, åka pulka, ha snöbollskrig, göra snöänglar och lyktor osv. Allt det som man själv fick göra som liten.

So far so good.

Det senaste åren har nyheten om klimatförändringarna varit den nyheten som har fått störst ytrumme (tillsammans med den ekonomiska krisen de senaste året). Smältande glaciärer, regniga sommrar, öknar som växer, sjöar som avdunstar osv osv. Det sägs att om inget görs inom en ytterst snar framtid kommer mänskligheten att ställas inför sin hittils största prövning.

So far, not so good.

Men nu har folk börjat tröttna på snön. Folk vill ha vinter över jul/nyår. Sen pang boom ska de bli vår, solksen och fågelkvitter. Då uppstår det en konflikt. Folk har tröttnat på vintern efter någon vecka, när vi inte har haft en riktigt vinter på flera år. Hur väl ställer de sig till hotet om klimatförändringar?

Ja, inte så bra.

På smhi.se kan man läsa att det inte har varit så här kallt på de flesta orter på över 15 år andra över 40 år. Alltså har vi fått en riktig vinter. Precis vad folk som är emot klimatförändringar bör tycka är bra.
Men ändå så klagar de på att de är kallt, blött och mycket snö.
Faktum är att hur det än blir, klimatförändringar eller inte så får ni frysa. Om polarisen på det norra halvklotet smälter så rubbas golfströmmen, som för den lilla värme som vi får här i norden. Försvinner den blir det istid.

Vill ni frysa nu eller sen?

---

Tydligen kan man inte skriva hur stora logginlägg som helst på Facebook så dagens i-landsproblem får istället publicerars här.

Dagens i-landsproblem: Glad ut i hågen drog jag på mig mina skor, jacka och mössa och styrde mina steg mot den lokala Konsum-butken på hörnan. I mitt huvud ekade den nu mer kultförklarade Hipp! Hipp! hejaramsan "Handla på Konsum!" när snön knarrade under mina fötter och jag och tänkte på de läckra hamburgarna jag skulle få äta senara ikväll, för jag skulle ju bara köpa brödet till denna kulinariska maträtt som har importerats för det stora landet borta i Väster.
Men till min stora besvikelse möts jag av det bittra faktum när jag tittar i brödhyllan. Hamburgerbrödet är slut. Inte ens det minsta frö ligger kvar på hyllan. Det enda som vittnar om att Konsum säljer hamburgerbröd är prislappen "Pågen Hamburgerbröd. 8 pack. 18:90"
I mitt inre dör en bit av min själ när jag inser att kvällens stora höjdpunkt går till intet. En dröm som aldrig kommer att gå i upplevelse. Genast tas jag tillbaka till julaftonen när man var liten, alla klappar är öppnade och man står inför fakta: Det blev inget Lego i år. Granens doft är det enda som påminner om att det är jul.
Likaså är det ikväll, hemma i kylen finns att som behövs för en lyckad kvällsmiddag framför tv:n.

Men det är något man inte får.

Hamburgerbrödet är mitt vuxna Lego.

---

Jag har märkt att jag gillar kortfilmer mer och mer. Korta och ibland väldigt djupa berättleser som på en liten stund berättas på ett intensivt sätt. Filmspråken skiljer sig mycket mellan filmerna, men oftast är det snabba sekvenser och tvära kast mellan bilderna.

Det är lätt att se en kortfilm, det är inte lika tungt som att läsa en bok, och tar inte lika lång tid som att se en film.
Så se en kortfilm lite då och då.

---

Varje jul, år ut och år in. Alltid samma sånger. Skrivs de inga bra nya jullåtar? Jo, några

Det blir dubbelt denna gången två nyskrivna jullåtar.



Låt #33

Den mest tradionella jullåten av de båda. Trevlig text om en som inte tror på änglar, men på julen så.

Veckans låt är: I don't belive in angels av Melody Club feat. Anna Järvinen




Låt #34

Den mindre tradionella av de båda. Lite svek, lögner och otrohet. Vad mer kan man begära av julen?

Veckans låt är: A christmas duel av The Hives & Cyndi Lauper


Spotifylänk till #33 Youtubelänk till #33
Spotifylänk till #34 Youtubelänk till #34


Min egna ihopsnickrade jul-spellista.


God jul på er alla.

---

Jag hoppas att förra årets julkappstips kom väl till pass, i år kommer det nya tips. Men pga av brist på tid och motviaton blev den både försenad och kort.

För den lättroade


Kylskåps-bergochdalbana



Vad ska man göra när man kokar ris? Eller har en stek i ugnen? Eller väntar på att pommesen ska bli klara? Bygga en kulbana så klart! Släng upp en bana på kylskåpet och låt fantasin flöda. Perfekt för alla kockar med dåligt tålamod.

Pris: ~300:-


Metallpussel



Alla har vi väll kommit över någon grej som består av ett antal ringar å en båge och på nått vänster kan man lyckas få loss det hela. Om du har tur har du lyckats ge bort en julklapp som är rolig (eller ett rent helvete) fram till Nyår iallafall.

Pris: 30:- och uppåt


Jag har aldrig



Ett klassiskt lära-känna-varandra spel på förfester. Men det är alltid någon som har svårt att komma på frågar. Då kan detta spelet vara räddningen. Många skratt och nya lärdomar av dina vänner utlovas.

Pris: ~99:-

För hemmet


Glasflaska


Spartankskt och lantigt säger inredaren. Snygg och praktisk tycker jag själv som äger två stycken. En-liters glasflaska med gummikork, perfekt att blanda saft i eller förvara mjölken på ett snyggare sätt.

Pris: 20:-


Termos



Nu snackar vi riktiga grejer. Ska man ge bort en termos så ska det vara en av kvalitet. Inte någon som endast duger till saftkanna, utan de ska vara en som kan hålla värmen även ute på den Sibiriska tundran en kylslagen vintermorgon i februari.
Om man vill vara lite extra fyndig kan man ju slå in termosen påfylld och klar. Ibland kan man behövas en liten kopp kaffe eller choklad för att genomlida julkplappsutdelningen.

Pris: 150:- och uppåt


Spaghettimått



Har funnitd ute på markanden i flera år men man har aldrig ett hemma när man behver det. Väldigt enkelt och fiffigt, finns i mer avancerade konstruktioner också.

Pris: 20:- och uppåt


Lite ljus i tillvaron - är ju bara tvungen att ha med denna kategori


Isljus




Frys dina egna ljusformar och stoppa i lite löv eller annat fint. Isen håller sig i ett par timmar och formen fungerar som uppsamlare för vattnet. Fint och genomtänkt.

Pris: ~149:-

---

Urringingar är som solen. Man stirrar aldrig på dom, det kan vara farligt

Av: Jerry Seinfeld

---

I går togs en dansbandsoskuld. Jag hängde på ett gäng polare som hade fått för sig att åka till Båberg. Ett mecka för dansälskare och på scen stod bandet Blender. Ett band jag aldrig har hört talas om innan.

Det närmaste en renodlad dansbandsspelning jag varit på var på Stenungsbaden i vintras, men de var inte mycket att skriva hem om då de var minst lika mycket barhäng, disco och ringdans som dansband. Så jag hade ingen aning om hur det skulle vara.

Visst hade jag fördomar om hur det skulle vara. Äldre herrar som drack avslagen öl och skrattade åt fräckisar så man såg gula snus-tänder. Men i bilen upp till Båberg (som ligger strax utanför Vänersborg) berättade Jesper, den solklart mest rutinerade i sällskapet, förklarat hur det hela går till.
- Man dansar två snabba och två långsamma. säger han med övertygelse i rösten till oss tre andra. Förutom jag är det Jimmy och Viktor, två killar som nyligen har börjat dansa bugg men som inte heller har varit på någon dansbandsspelning innan liksom jag. Två oskulder de med.

- Så man man dansar fyra låtar åt gången då med andra ord? frågar jag Jesper. Men får inget riktigt svar på min fråga utan han säger igen att man dansar två snabba och två långsamma.
- Sen tackar man för sig och sedan går vidare.
"Okej" tänker jag och dricker vidare på min grogg.


- Scotts tar 85 000:- för en spelning, Blender tar 45. säger Jesper när vi diskuterar inträdespriset på 150:-
Och ja, är man stor kan man ta betalt för sig med tänker jag.

Det är med nyfikna ögon jag stiger in i lokalen, men jag är minst lika förväntansfull. Kommer det att vara som jag har tänkt mig? Kommer alla att dansa eller kommer alla stå i ett hörn, skrapa med fötterna i backen och titta nervöst på varandra? Så mycket mer hinner jag inte tänka innan jag ser ett gigantiskt dansgolv, stort som en halv gymnastiksal. Vi går vidare och sätter oss i en skinnsoffa långt in i lokalen, i samma stund vi sätter oss ner så börjar bandet spela och Jimmy och Viktor springer iväg med Rebecka och Nina till dansgolvet och jag sitter kvar med Jesper och en av hans kompisar.

"Varför gick inte Jörgen och dansade han med?" kanske ni tänker. Jo därför att jag inte var där för att dansa utan jag ville se vad detta var för något ställe. Och ta mig en öl. Sagt och jag gjort, jag gick till baren å beställde en bira och gick och satte mig igen. Då fick jag se något jag sent kommer att glömma. Majoriteten dricker inte öl när dom dansar.
"Nähe, dricker de cider eller drinkar och groggar?" Tänker ni då. Nej, folk dricker vatten. På varje bord stod det minst tre vattenflaskor. Ölen såg man bara lite varstans på borden.
Då slog de mig, det är inte drickandet eller att prata med människor som är det väsentliga för folk som går ut på dans. Utan det är att just dansa, och då gör dom helt rätt i att dricka vatten. De är mycket lättare att hålla koll på sina armar och ben när man inte har spätt ut blodet med alkohol. Framför allt är det lättare att hålla kom andras armar och ben också.

Så här var höll det på i cirka två timmar, då kom ännu ett fenomen. Kollektiv paus. Bandet slutade spela och hela dansgolvet tömdes illa kvickt. Vi gick ut och passerade då en gigantisk kö. Den ledde inte till toaletten, inte till baren, inte ut. Utan den ledde till kiosken där man sålde mackor. Jag skakade på huvudet när vi gick ut och jag, Jimmy och Viktor satte oss i bilen och samlade ihop våra intryck.

Vi konstaterar att de som kan dansa är riktigt duktiga, all heder till dem. Men även de att de är inte så mycket socialt spel, alla verkar vara tveksamma när det gäller att prata med främlingar. Dansa med dem går an, men inte prata.

Pausen tar slut och folk återvänder till dansgolvet med förnyade krafter och är redo att dansa kvällen fram till stängningsdags 01:00.

Och det är samma visa som innan paus; fyra låtar, två långsamma, två snabba, sedan tack. Och ett hejdlöst vattendrickande.

Till sist tar kvällen slut och jag drar en slutsats. Folk på sådana här tillställningar går verkligen ut för att dansa, de har med sig dansskor, en vattenflaska och några nya danssteg från buggkursen som var i veckan. Men att prata med någon? Nej, knappast. Men gärna dansa flera danser. Och åldern på dansarna varierar stort. Den yngsta jag såg var kanske 12 år, den äldste en bit över 60 och snittet låg uppskattningsvis på 30-35

Nej, tackar vet jag den vanliga krogen. Visserligen har folk i större mängd en helt annan avsikt där än att bara dansa, men folk är inte blyga för att prata med främlingar iallafall.

 

 

Och jo, jag fick dansat jag med.

---

En låt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, kommer ihåg en ljummen sommarkväll för 5 årsedan när jag slaktade denna låten. Rejält. Men i denna tappningen får låten sin heder tillbaka och jag har lovat mig själv att inte döda låten igen. Inte när folk hör på iallafall

Veckans låt är: Stand by me av Playing for change

Länk till Spotify.

Videon till låten finns här.



Ps. När jag tänker tillbaka på de, jag slaktade den med stil!

Eller vad säger du Emelie?

---

Jag har analoga känslor i en digital värld.

Av: Jeremy i Zits

---

En cover som får ett nytt ansikte, och texten lyftt fram på ett bättre sätt än i Gessles orginal.

Veckans låt är: Här kommer alla känslorna av Lars Deiman

Spotify-länk till låten.

Spellista med alla Veckans låt som finns på Spotify.

---

Varje gång du möter en främmande människa på stan, tänker du på vad personen har gått igenom i sitt liv? Vad han eller hon har gjort för snedsteg, kloka beslut. Hur många gånger den har blivit sårad, varit riktigt lycklig, upplevede sin livs kärlek eller firade jul som liten. Nej, troligtvis inte. Tänk på dina vänner, kan du deras livshistoria? Visst, de vänner man har haft sen man var liten vet man kanske rätt så bra vad de har gått igenom, men inte de vänner du har fått nyligen.


Alla bär på en historia, men det är inget man tänker på. En historia som är helt unik, fylld av misstag, kloka beslut, kanske svek och lögner. Men också förhoppningsvis fylld av glädje och kärlek. Detta är något jag har tänkt på, varför tar folk inte vara på detta i större utsträckning?
Livshistorier är unika, det finns inte två människor som har gått samma vägar. Visst, två människor kan ha gått liknande väger, men de har inte upplevt samma saker.

Vad vill jag komma med detta prat om livshistorier? Jag vet inte, men jag vet iallafall att jag gillar att höra folk prata om sina liv. Det ger ett perspektiv på mitt eget. Många gånger får man höra riktigt rolia anekdoter, men också mycket svarta berättelser. Människor som har visat upp sina dåliga sidor, både mot andra men också mot sig själva. Och folk som har varit nere i källaren och vänt.

Jag vet fortfarane inte vart jag vill komma med detta. Men jag vet iallfall att man vet för lite folks livshistorier. Det är inte ofta man sätter sig ner och lyssnar på varandras liv. Det händer väll när man börjar i en ny klass och folk får berätta kortfattat om sig själva. Men det är inte ofta man går in på djupet i dem. Men det är nog lika bra. För att blotta sitt liv så krävs det förtroende. Att helt öppna upp sig och visa upp det har gjort det till den som är idag.

Om jag var filosfilärare någonstans (kanske kan vara det här och nu), så skulle jag vilja uppmana mina elever/studenter att ta någon de halvt känner och lyssna på den personens histoia. Skulle de få en ny syn på personen? Skulle de lära sig något om sina egna liv genom att lyssna på någon annans? Skulle de få en större respekt för personen de lyssnar på?


Så har du inget att göra någon dag, bjud över en vän på fika och dela med dig av livet. Så kommer du se att du får tillbaka.

---

Men vad händer när borta blir hemma och hemma blir borta?

För var gång jag åker hem till Stenungsund så känns det mer och mer att man åker bort, inte hem. Man har inom sig en tanke att allt är som vanligt där hemma, men saker och ting förändras. Människor blir äldre, de förändras, skaffar flick och pojkvänner, nya intressen osv. Och dit kommer man och undrar när allt detta hände.
Man undrar om man skulle lägga märke till detta om bodde kvar. Troligtvis inte, inte lika mycket iallafall.
Det är kontrasterna som gör skillnaden. Ju längre man är borta, desto tydligare blir kontrasten.

Men hur blir det med mig? Förändras jag? Beter jag mig annorlunda? Är jag den samma i deras ögon? Är jag någon ny i deras ögon? Eller ser de mig som den jag var och märker av kontrasten?

Detta är en balansgång, det livet man en gång hade i sin hemtrakt kommer man inte få leva igen, två år går fort, två månader har gått ruskigt fort. Mycket hinner hända fast man inte tänker på det. Det är först man ser kontrasten.

På ena sidan finns det upptäckta livet i lilla Stenungsund där alla känner alla på något sätt. På andra sidan finns livet i den Nya Staden. Där man inte känner någon än, eller jo, några har man ju hunnit lärt känna. Men kommer det sluta på samma sätt som Stenungsund? Man tröttnar på att åka samma hjulspår och drar vidare. Kanske, kanske inte. Kanske det slutar med att trygghetens Stenungsund blir slutmålet för den resan som kallas livet, chansen är stor. Men frågan är om konstrasten blir för stor i slutändan.

För i slutändan kanske det är jag som har förändrats, inte Stenungsund

---

Varit tyst här ett bra tag, lider utav en extrem idé torka så har ni något förslag jag kan skriva om så mottages det tacksamt!

Veckans låt är återigen en Bruce Springsteen låt, blivit några sådanan nu men denna är nog den bästa balladen han har gjort.

Veckans låt är Tougher than the rest av Bruce Springsteen

Videon till låten finns här.

---

Mod det är något den fege tar till när han inte törs.

Av: Sven-Erik Marklund, Pistvakt

---

Finns inte mycket att säga, en av de första låtar som jag kommer ihåg att jag gillade och som jag minns än idag. Låten återfinns på ett blandband från -94 som min äldsta storasyster blandade ihop till mig. Kan säkerligen betäcknas som en One hit wonder.

Veckans låt är: To be with you av Mr. Big

Videon till låten finns här.